Given To Fly

Ibland kommer allt tillbaka.

De där små sakerna som fick livet att stanna upp för en mikrosekund.
Fast som just då kändes som 10 svåra år.

Att inse att folk tycker och tänker högt om vad du gör och allt du inte gör.

Att det "inte" är okej med att göra vissa saker.
Att det "inte" är okej att inte göra andra saker.
Och att det "inte" är okej att bara vara.

Jag vill bara vara fri.
Hellre "tråkig", "lugn" och "ensam".
Än att "bara" hänga på.
Och "bara" följa.
"Bara".

Fast jag vill egentligen inte vara ensam.
Men den dagen kanske kommer den med.
Någongång.

Om jag vågar.

En Livstid I Krig

Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska skriva.

Eller något.

Längtar som fan till W.A.S.P i oktober, sedan Sabaton i december.

Och biljettsläppet för Helloween & Gamma Ray.

Tänk att Helloween ska hänga i lilla Karlstad. 

Haha.

Jag tränar, jobbar och tränar lite till.

Blivit erbjuden ett pt-pass med en instruktör på friskis bara sådär, för att han känner sig taggad att träna mig. Det tackar jag inte nej till...

Och sedan kom en annan ledare fram och fråga om jag "inte tänkt att bli ledare för jag är grym". Haha.

Vad svarar man på det?

"Jo, det har jag tänkt, nångång, jag ska bara komma underfund med mig själv först..."

Jag är fan i mig knäpp.

Och jag har inga tumörer och därmed inte cancer.

Har fått sluta med mina hormonpiller och fått annat.

Efter bara 3 dagar känner jag mig piggare, lättad i både kropp och själ och jag känner typ vårkänslor. Vad har hänt?

Kan det vara så att mitt hela instabila sinne berott på de där p-pillerna? Jag har ätit dem i närmare 10 år, så att känna mig såhär befriad i sinnet är sjukt konstigt.

Men förjävla gött.

het kille. jao.

Fyfan Vad FINT!